Försjunken i din silverskatt
emellan julestök och marsakatt
där skyfallsflingan tinglar stadig, frisk
med sving runt Nordens tamarisk:
en levnadsglad men outslagen, tanig hägg
till vars knoppar januariguden knöt sitt skägg

stum, slagen i band av isbjörkhavens piska
uppsköljd på en strand när smältvårsaven viska:

vad mer än jagets stulna död
betyder silverskattens karga hem

så lyder vinternattens requiem.