Jag tänker mer och mer sällan
på dig
Tiden skapar ett naturligt
avstånd
Jag minns inte längre
om vi skrattade
tillsammans
Eller var vi allvarliga
hela tiden
Nu för tiden skrattar jag
ibland
Men jag glömmer genast
bort att det hänt
Jag tänker på titeln
på Milan Kunderas bok
Skrattet och glömskans bok
Jag kommer såklart inte
ihåg vad den handlar om
Jag tror inte jag skrattade
när jag läste den
Kanske log jag lite
Som det där tveksamma
leendet
på fotografiet taget i vårt kök
Jag sitter vid köksbordet
På bordet ligger en antologi
med utländska poeter
Bland annat Paul Celan
Jag minns att jag var allvarlig
tillsammans med dig
Man kan kalla det att jag hade
en depression
Men jag älskade dig
Det kan inte avståndet
ta ifrån mig
Älskar jag dig fortfarande?
Jag tror inte det
Men jag är inte helt säker