Takkronan darrade till när hennes händer for över tangenterna i Beethovens pianosonat no 14 ”presto agitato”. Jag stod och lyssnade vid ett franskt fönster med vinröda draperier. Noterade fullmånen. Vargen. Natthimlen.
Ett sällskap av tre äldre damer, samt en man i uniform, satt runt ett vackert bord med blommor, fruktfat och vinkaraffer.

Så ni kom ändå, plötsligt stod hon bredvid mig utan att jag hade märkt något. Det gläder mig. Vill ni inte sitta vid bordet? Nej. Ni tänker väl inte gå? Nej, jag ska inte gå, jag vill höra er spela Glinka. Hon noterar mitt tomma glas. Ska jag fylla på det åt er? Ja, tack. Kom tillbaka med två glas, räckte över det ena till mig, lyfte sitt glas: à votre santé! Vi såg tysta på varandra. Nåväl. Nu ska jag spela Glinka för er! Gav mig sitt urdruckna glas och återvände till flygeln.

©DrZappa 2022