Det är en ynnest att få vara grå,
att vara mitt i mängdens medelmåtta,
att slippa sticka ut som de bigotta,
att tillhöra de anonyma, grå.

Det bästa är att räknas till de små
och inte till de stöddiga och hotta,
de överlägsna, fisiga och flotta.
Det bästa är att tassa tyst på tå.

Den här sonetten är ett apropå
till egotripparen i tankens grotta
som blott sin egen navel skåda må.

Låt bli att på oss svenssonssöner spotta!
Kom ut i ljuset! Re´n är klockan åtta
och himlen är för alla lika blå.