Jag såg en man på en bänk idag

En man som var helt allena

En sorgsenhet fanns i hans anletsdrag

och hans kläder var ej särskilt rena

Jag tänkte som så när jag satte mig ner

att kanske en tröst jag kan bringa

Du är ganska nere, är en sak jag ser

Kan jag göra nåt, kanske nån ringa?

-Tack sade mannen med viskande röst

-Men det finns ingenting du kan göra

Härute är vår men hos mig är det höst

Har du tid, får jag låna ditt öra?

Javisst får du det sade jag och la till

Vad är det som trycker ditt hjärta?

-Det blir alltför sällan på så sätt man vill

sa mannen och jag kände hans smärta

-Min hustru sen länge blev sjuk för en tid sen

Och hämtades av ambulansen

Det visade sig den var dyster prognosen

Och jag tappade vettet och sansen

-Det måste ju finnas nånting att ta till

så min älskade snart kan bli frisk

Tyvärr sade läkaren stressad och vill

Snar död är en uppenbar risk

-Och nog var det så, hon blev död inom kort

Och ensamen stod jag i världen

Och allt som vi byggt blev förvandlat till lort

Jag vill henne följa på färden

Vad skulle jag säga, jag fann ingen råd

Tog hans hand och kämpa mot tårar

Då sträckte han på sig och rakt på mig såg

och sa -ack denna värld fylls av dårar

Som samlar på hög allt vad grannlåt där finns

och som hänförs av tingens magi

Som livet igenom ej kommer till sinns

men fylls av en eufori

Som inget är värt när slutet sen närmas

och ödet gör sväng alltför tvär

Så låt därför allt detta krams från dig skärmas

och älska med den du har kär

Han slöt sina ögon, jag gick därifrån

lätt skakis av denna hans visa

Det blir nog fan ingen ny telefon

eller bil som man numer kan leasa

Det kanske är annat som räknas till slut

Den tid som du har med din älskling

ska ägnas åt läpparnas varma plut

för småningom kan man bli änkling