Jag har fått lära mig

att man inte ska älta

det förflutna och

att man inte ska oroa sig

för framtiden.

Det förflutna kan man

inte förändra och

om framtiden kan man

ingenting veta.

Men.

När man tänker på dåtiden

minns man också sådant

som var bra och som man

minns med tacksamhet.

Och när man oroar sig

för framtiden betyder det

samtidigt att man tror

att man har en framtid.

Det kan vara bättre än

att vara säker på att livet

upphör här och nu.