Nattens segel
buktar sig
i vinden

Min färd
på öppna hav
tar inte slut
Jag känner
mitt i allt
en tacksamhet

Jag kupar handen
runt fågelns sång
Fångar in nattens ljud
i mitt segel

Natten är gravid
med morgonen
Vinden mojnar
Jag siktar land

Min inre kompass
är trasig
Jag överlämnar mig
åt ödet

Så tystnar fågelns sång
Allt blir stilla
Längst ner i natten
bryter någon tystnad
Stora block av tystnad

Inget segel är så stort
att det rymmer hela
livet
Tystnaden skymmer
språket

Jag färdas stilla nu
Brottas med samma punkt
i skeendet

Jag tänker på din kalla
panna
Och ditt varma skratt
Och när ödet inte syns
ens i kikare

Och jag blir ensam
Och det är skönt