Vi kopplades upp, fick hela världen i fickan, bär omkring på precis allting, kan se vad vi vill, på ett ögonblick få en överblick med några få klick vara överallt, men ändå ingenstans, inget rör sig, inte på riktigt, vi har allt och vi har inget inom samma räckvidd, får inget grepp om verkligheten verkligen är verklig, svårfattat, så lätt att bli borttappad, som tiden som försvann när klockan vreds fram, gick för långt för att hinna ikapp, men nu springer vi för snabbt
felkopplingar i nervsystemet, signalerna saknar substans, bortklippta, önskar oss bort, nån annanstans, livet är för kort så vi tar kort på allt, vill spara tiden, vant oss vid att skrolla oss genom liven,
så ger upp i förtid  för att slippa bli övergiven offrar vi framtiden för strategiskt valda tidsfördriv, tindrar med tydligt markerade revir,  ingen tar initiativ till några stora kliv, blivit typiskt vår samtid, Att aldrig gå all in är en effektiv exit strategy
Alla synliga men lika frånvarande och avstängda avståndstagande och Sårbara, endast human beeings, började catcha flights but not feelings kapade banden med varandra,
Alla parter känslokalla, varför stanna med nån annan när ingen är inblandad, känslomässigt involverad, bara yta exponeras, äkta kärlek ignoreras, allt äkta infekteras av bomber som noga placeras, så noggrant planerat att när de  detoneras och allt exploderar, kommet vi implodera, splittras ännu mera, bli spillror och spridas med vinden mot marken, där varken du eller jag har något kvar, varken du eller jag har något svar, ingen kvar att fråga, vet inte vart vi vill komma eller åstadkomma, ångest i kroppen, svårt somna, kemiska substanser gör sinnena avdomnad, avtrubbad, fullkomligt rubbad, upplevelsen förstörd som en dubbad film, inget rör sig häromkring, vi känner ingenting, tiden står still, nu är det bara tummen som rycker till
Isolerade kan inte kapa flygplan, fly från oss själva, fortfarande inte kapabla att ändras, ligger i ensamma våra sängar försöker förändra med för enkla mönster, tummen rycker till, swipear vänster, höger, höger, vänster, höger, höger, höger allting tyst men desperationen hörs bara högre och  högre , till slut öronbedövande, gör vadsomhelst för att inte sova ensam igen, väljer vem som helst, men bara för en kväll, för att kvällen därpå och den efter den återigen bara känna ensamhet igen