En gång så få människor
jorden var oändlig för oss
varje människa ett original

Det fåtalet människor
stred en gång
med klubba i hand

De fåtalet människor
fann sin väg på berget
i små klaner

Gångna generationer blev
kusiner, systrar, bröder
släktled på släktled

Vi har blivit miljoner
i påhittade världar
där vi skyr ensamhet

Kopior av oss själva
letar originalitet
och vita fläckar att utforska

Vi möter varandra anonymt
digitalt svajpande åt vänster
incestuöst släkt på nåt sätt

I mångfalden skapas öar av enfald
där vi utestänger det okända
och skapar ett eget mikrokosmos

Vi krackelerar till oigenkännlighet
med filter för ögonen
så verkligheten hålls på avstånd

Så sökandet efter min klan
fortsätter än idag, ty den gick förlorad
i historiens skymning