utanför fönstret, mitt fönster, är det sol.
isen den glittrar och jag ser fåglarna flyga förbi.
jag känner mig knappast hotad, snarare fri.

utanför någon annans, är det krig.
det är sirener som skriker.
barn som flyr.
fönster som ligger krossade över rabatter utan liv.

men även fast jag vet det,
så glittrar isen lika fint,
och fåglarna har börjat sjunga en vacker melodi.

hur kan det vara så olika,
hur kan det vara så orättvist på alla sätt och vis.

jag önskar jag kunde hjälpa alla barn,
ge dem chansen,
att istället för att titta ut genom deras fönster,
få stå bredvid mig,
och se den glittrande isen, höra fåglarnas melodi.

men ändå står jag här ensam, och det är nu tyst.
dags att slå upp tidningen, och läsa hur det utanför era fönster faktiskt ser ut.