Det året var jag redan fyllda fem.
Den femte Gustav kallades monarken.
Jag bodde ganska nära Idrottsparken
i Sundsvall. Gamla Norrmalm var mitt hem.

Det året visste jag nog inte vem
jag var och sedan skulle bli och varken
om livets villkor eller patriarken
kung Gustav, den med ordning nummer fem.

Jag minns min mamma mest av alla dem,
som omgav mig på skilda mått från marken.
Hon tröstade mig när jag kom i kläm

och gav mig mod igen. "Du var en stark en!"
Det lilla träd jag var, när jag var fem,
fick tidigt vissa ristningar i barken.