Herrens vägar sägs vara outgrundliga 

precis som mina, tänkte hon vemodigt

många stigar hade hon vandrat

gått vilse, men funnit rätt väg ändå

men i själen rådde en oro stor

hon visste ej varför så var

en längtan så stor och stark

den fyllde henne med värme

hennes hjärta klappade så hårt

som det aldrig förut gjort

när hon på andra ynglingar såg

hon rodnade av blygsel 

om kärlek hon läst i böcker

kunde det vara så det var

att kärlek inom henne väckts

den legat och slumrat inom

hon blommade upp av känslan

den fyllde henne med sådan glädje

trodde ej att sådant fanns

hon svävade som på vita moln

är det så här kärlek är

tänkte hon med ett leende

då vill jag alltid va' kär

det måste va' fantastiskt härligt

och kär hon alltid blev

men föremålen växlade

ty sådant är livet

fyllt av längtande människor

ty kärleken är såsom tiden, evig...