Elektriciteten far fram
när hjärtat rusar,
vi drar oss från varann

Vi satt i skuggan på din balkong
gick i solen längs med kusten,
men ingen höll kvar sin ballong

Miljontals små hålrum
ned under ytan,
bubblor av vakuum

Jag håller andan tills hjärtat imploderar
går ut och ser efter,
undrar om vi två, fortfarande existerar

Jag såg dig aldrig gå,
du var bara borta

Den höga frekvensen, ligger där på gränsen
för vad jag klarar av
Det skriker i huvudet, och allt känns så kluvet
tills jag sluts in i ett tyst rum

Sedan var du bara borta
och det var aldrig svårt att förstå

Ballongen for snabbt mot himlen
när luften gick ur försvann den
När luften gick ur försvann du, med vinden

Nu vill jag vända blicken ut och fram
När det blir för svårt
bryt ned, gör det greppbart
Inte så stort