Eos gråter över det vårbringande späda gräset

Dimman klär mig i skirt flor

Min själ står naken

I naturens obändiga livsbejakande likgiltighet

Jag finns för att jag kan finnas

Mina fötter

Likt rötter

Som aldrig riktigt fick fäste

Mitt huvud 

Likt kronan

Som söker ljus

I skumman dag