varje gång tåget krängde till for luggen
svettig i otakt med hans anala vilja, en
krängande gnissling senare var det nog

En droppe svett sved till i ena ögat just
när boken han läste trampade i orgeln

("En kantors väg till katedralen i Wien")


Kupédörren slog upp, luggen for tillrätta
men boken slog ihop utan bokmärke då
vagnen krängde till igen, tvärt nog att få
en blodpropp att sätta punkt för mannen

vars plötsliga frånfälle fick konduktören
att i misstag dra i nödbromsen,
varpå vagnen spårade ur på grund av ett
ouppmärksammat konstruktionsfel, där
vers och verklighet kolliderade på riktigt