Efter att ha krigat längre eller kortare tid infinner sig alltid en viss form av trötthet
och åsikterna att nu krävs en diplomatisk lösning infinner sig med viss regelbundenhet så har det varit så långt tillbaka som jag har personliga minnen
och är kriget tillräckligt stort kan ett fredspris a la nobel utdelas till en förtjänt person gott så. Och om jag inte missminner mig förärades Henry Kissinger ett sådant. Han måste dela detta med en nordvietnames vars namn jag glömt.Detta fick Tom Lehrer att undra hur det egentligen stod till med mänskligheten. En annan potentat som också i tysthet trodde att han stod på kö för ett sådant var ingen mindre Churchill detta uteblev och han tyckte att nobelpriset i litteratur var en klen tröst
Vi alla misslyckas på en viss plats i vår karriär och utveckling. Jag tänkte hur kan man bli missnöjd över att ha fått ett nobelpris - suck det är till att ha pretentioner
Själv har jag aldrig haft några drömmar i den riktningen inte ens i mina vildaste fantasier.
Men Churchill trodde vid ett visst tillfälle att nu är det slut med min karriär men kriget kom som en räddande ängel till hans karriär som verkligen blev makalös.
Till slut vill jag bjuda på visdomar från f.d statsminister Carl Bildt "Krig utkämpas på slagfält". Det skall vi alla komma ihåg