min duva är
sjungandets, målandets
dansandets fågel
den som tar ton
fyllt av fantasins toner i innandömets rike
små tystade röster
viskar, talar där
förskjuter du den fågeln
skadeskjuts freden
olivträdets kvist
flyger i vinden
virvlar bort
utan budbärande vingar
saknas röst
saknas tröst
för de tusende sargade själar
o sök dem långt ut i flyende fält
sörj för fredens fågel
vidga hennes rymder
flygfärdens strömmar för alla dessa små
bekymmerslösa
blå