Den gamla damens vita hår
påminner om tistelfjun
som blåser med sensommarvinden
och lägger sig mjukt
mot den väntande jorden

Hennes ögon är grumliga sjöar
och allt de sett ligger dolt
under ytan

Hon minns inte längre sitt namn

Minns inte
att hon är någons mor
farmor, gammelmormor

Men hon minns att hon är en dotter

Och hon vet att hennes föräldrar väntar
på att hon ska komma hem

tillslut