Ser ut över ödsliga länder
tomma, bleka ock grå
neonstenen gnistrar och tänder
rymder jag inte kan nå.

Bland tidernas laggivna tecken
ovan fästet finns den som vet
vart de går — de blå väderstrecken
som svar i all ödmjukhet.

Av tillförsikt går dagen till ro
högt över insikten här
ljuvt är att vandra på drömmarnas bro
av jubel det vidare bär.

Det är något visst bortom bergen
dolt bakom känslor och ord
— av blå nyanser i färgen
som vandringsljus runt våran jord.