Det är den första maj. Nåväl, än sedan?
En söndag är ju ändå alltid röd.
Lekamlig fattigdom och andlig nöd
finns kvar den andra maj. Det vet vi redan.

Ett datum ändrar ingenting, emedan
det fordras annat för en hindra död
och omfördela lyx och överflöd.
Det lärde vi oss på den långa fredan.

Den första maj, kan hon bemästra svedan,
när arbetsklassen tappat gammalt glöd
och röstetalets kurva går i nedan?

En söndag läker inte längre ledan,
när rösten första maj är tunn och spröd.
Blott orättvisans röst har stärkt sitt stöd.