Det är aldrig värt att sluta oroa sig. Det är det folk inte fattar. Inte kbt-terapeuter, inte välmenande vänner, inte snälla föräldrar. De envisas med att säga saker som “det som händer händer, det spelar ingen roll om du oroar dig eller inte”. De tror säkert på det de säger, men det gör det inte sant. Vi vet sanningen. Sanningen är: det är aldrig värt att sluta oroa sig. För så fort man slutar, så fort man börjar bli bekväm och tänka typ “nej men det kanske inte är så farligt ändå”, då kommer någonting hända. Då kommer det visa sig att det är exakt så farligt. Vår oro bär det här samhället på sin rygg. Vi är det enda som står mellan katastrofen och alla våra älskade. Det är inte värt att chansa.