Den lille gubben med den svarta filthatten stapplade i gränden fram. Han var 72 år, men visst var han ännu lysten på äventyr. Han såg varje dag som ett litet äventyr han kunde upptäcka. I hjärnan var han ännu klar. Visst, han hade blivit lite tjock, men han fäste inte så stor vikt vid det. Det var augusti i Andalusien. Här trivdes han. Här var han född och uppväxt. Ikväll vandrade han genom den lilla byns gränder, bekymmerslös av naturen, men beredd på att vad som helst kunde hända. Det faktum att det nästan aldrig hände något oroade inte alls. Luften var ljum och solnedgången var nära. Måsar och trutar skrek och skränade, störtdök efter fiskrester på kajen. 

Denna by låg vid havet, vid Medelhavets vindränkta redd. Vår lille gubbe hade prövat på flera yrken. Bl.a. hade han varit fiskare, bagare och gatsopare. Men nu hade han fått pension av spanska staten, och den fick han vara nöjd med. I alla fall tyckte han att han klarade sig bra på den. Sitt öl bryggde han själv, och det var han så stolt över. Han hade en stor damejeanne i sin källare. Där förvarade han oxå olika sylter och marmelader i glasburkar, som han oxå gjort själv. 

Han var nu änkling, och det hade han varit i fem år, men det var klart att han ibland saknade kvinnligt sällskap. Dock hade han kvinnliga vänner, och dom betydde mycket. Ja, dom betydde ju allt, jämte de manliga kamrater och vänner som han oxå hade. Krogar fanns det gott om i hans by. Ja, dom låg tätt, och där satt han med vännerna och pratade gamla minnen och drack rödvin ibland. Han tog ibland oxå ett glas moscatel, det söta starkvinet som gjordes av Moscatel-druvan. 

Han brukade oxå gå ner till hamnen där han kunde slå sig i slang med fiskargubbarna. Dom trivdes han med, och dom förstod han.

Men, en ny kvinna vore ju inte så dumt...nåväl, kanske skulle hon dyka upp en vacker dag. Hit till hans by kom ju många turister, det var engelsmän och tyskar, svenskar och norrmän, danskar och holländare. Även belgare och fransmän. Men, han kunde ingen engelska, mer än några få ord. Kanske skulle han börja studera engelska? Detta stora sköna språk! Ja, han skulle ta reda på en kurs...det kunde bli en utmaning. Så han skulle gå till biblioteket för att fråga där. Okej, det skulle han göra imorgon dag!

Han satte sig på en bänk nere vid hamnen. Han såg hur solen sakta sjönk ner i små tunna moln, hur himlen färgades röd. Havet låg stilla ikväll. Han älskade denna bygd, detta hav och denna hamn. Det var ju hans allt. Han kunde inte begära mer. Nej, inte just nu. Han fick ta en dag, ett ögonblick i sänder.