En dag satt jag med mitt skrivblock
och en trubbig blyertspenna
för att plita ner mina tankar,
men det var tomt i skallen
och blyertsspetsen bröts.

Jag vässade pennan
men det var tomt i skallen ändå.
Det gjorde inte så mycket,
för i brist på bättre idéer
skrev jag något slags dikt
om att skriva.

Men någonstans knackar verkligheten
utanför orden på dörren...

Men vill jag öppna?