Det har visat sig att har man ett fruntimmer
för nära inpå sig en längre tid än, säg nån vecka,
så hamnar man, som man, i farozonen för att
bli utsatt för en ändlös kritik av sakernas tillstånd.

Eller: av hur man är och hur man ser ut. Hur man klär sig
och inte klär sig. Inte har rakat sig. Har hår i näsan och
öronen. Håller på att bli flintis. Luktar lite konstigt.
Har en mycket misstänkt "filmjölksfläck" på DET stället.
Luktar inte fil. "Drömmer du om mig nån gång ?"
"Älskar du verkligen mig ?"

Av att inte ha tagit kontakt med släkthelvetet
på flera månader/år och av att inte ha
slängt soppåsen. Inte städat eller tvättat. "Måste
du titta på sport nu igen ?"
Alltså en tsunami kan inte vara mer sårande
eller erotikdödande.

Den andra saken är lika pinsam. Man får alltid vänta
på detta fruntimmer.

"Ska vi åka då ?" frågan man, sätter på sig skor och en
jacka, går ut till bilen och väntar.

"Ja visst !" hör man innan man går ut. Tro aldrig på det !
Fruntimret ljuger eller talar emot bättre vetande för
ett "ja visst" betyder iof sig ett svar på frågan men
något snack om NÄR har det ju inte varit.

Först ska fruntimret SMÄLTA detta att man ska
lämna huset och ge sig ut på den farliga prärien
där faror lurar bak varje lyktstolpe och bilarna
har köpts och körs enkom som dödsbringande
vapen för att just HON, fruntimret ska döden dö
eller åtminstone surt få äta upp att hon övt
varit så fånigt dum i huvet att hon lämnat
ställningarna till fördel för sin satans önskan
att gå ut och shoppa. Hon VET det. Hon är
smärtsamt MEDVETEN OM det. Eller var det
KYRKOGÅRDEN han sagt dom skulle åka till ?

Sen....SEN börjar det. Rantandet efter tusen och en
saker i huset som måste kollas eller tas med.
Spisen, tvättmaskinen, diskdito, mikron,
makron, brödrosten, kaffebryggare, stereon,
radion, teven, väckarklockan......

Sjalen, handskarna, läppstiftet, fel skor, paraply...
det kan börja regna fast solen stinker från en klarblå
jävla skithimmel...tog hon på sig trosor ? blöder hon ?,
av med strumpbyxorna, ring en släkting, leta efter
väskan, gå på skithuset för tredje gången på en kvart....

Mannen tutar. Det har gått 20, 30, 40
minuter och FRUNTIMRET
vet inte vad hon heter eller vem hon är men hon
GER SIG INTE....hon ska klara det.....hon SKA iväg.

"Hej älskling....ska vi åka då. Du verkar sur.
Har det hänt nåt ?"