trött, vattniga ögon såg knappt
fram till spegeln där han stod,
med armarna hängande slappt

pulsen slog, ångesten var där


Så knöt han slipsen ut och in,
slog knut på sig själv och gick

förstås till jobbet först, skrek
åt chefen allt han hade i sig,
runkade uppgivet på en hora

spydde lite, lämnade en lapp
med en torr ursäkt på en stol