Jag skulle kunna vrida mig, kärleksvred
runt min egen axel
som masken skruvar sig
ur ett för trångt äpple

bara,
för att jag kan

jag skulle kunna rabbla alla osäkerhetsorden
som bor under tungan
jag skulle kunna svälja den

för att den tystats så
förut

Men utan att jag egentligen vet hur
eller varför
eller vågar tro att det är dags
för självklarhetens förutbestämda vindlingar

lägger jag en hand
under naveln

den andra över hjärtat

medan den tredje
fattar din.