Han drog efter luft och blundade
ett ögonblick som för att samla mod

så dök han, naken, tyst som ett spjut
ner i mörkret, ringarna var inte ens
många men månens glitter ljuger inte


Svart som vattnet i ögonen låg han
dagen därpå på stranden,
kallt omslingrad av en näckros, så
hårt att han förefaller blivit strypt

ännu lömskt leende som han lyckats