Bind än
vad du vårdar
i vindens
ladugårdar
mer än en vissen ros

För jag älskar dig ändå, ditt lilla sötpotatismos

Du är en fjäder som slår knut på sin fågel
du är en levande tankeställare
ett rop på att inte bli hjälpt

Som vill hem till björkhelgonet, gelikan
som i en prasslig lövsalspredikan
i epoker, ljus och mörk
bara bor i en björk
som en önskning; saknad skatt vi inte fått än
nere i lövsalens klangbotten.