Omsider skall den krossas, draken,
men man skall plågas av dess stygn i hälen.
Ett ormbetts giftgadd göms i mänskosjälen.
Ett ondskans etter dväljs i eftersmaken.

En människa är dubbel, det är haken,
dikotymin av hjärtats glöd och tjälen.
Rättfärdigheten trängs med alla grälen
och hedern vänds till skam, lättfärdig, naken.

Den människa är fåvitsk, icke vaken,
som har en alltför självgod syn på saken
och väntar sig blott goda eftermälen.

Det gäller såväl härskaren som trälen,
att ondskans gadd skall stinga hårt i hälen,
när foten krossar huvudet på draken.