Du sitter inåtvänd
I dig själv
Kurar med axlarna
Som skydd
Mot smärtan

Smärtan gnager
Knivar sig upp
Vräker sig ut
Upp ur ditt inre

Kurande sitter du
Moltyst
Kniper ihop käkarna
vägrar ge vika
Blänger ilsket
Omkring dig
Morrar
Likt en avgrundsbest

Smärtan dunstar
Bort,
Kryper tillbaka
Till skrymslen
Å vrån

Ett brett grin,
likt en nystyckad vattenmelonskiva
Revanschen bubblar upp
Till ytan kastar sig upp ur dig
I ett smittande asgarv

Du vann!