Vem är jag förutom dig?
Låt oss prova på
att stå
där borta
i utanförskapet.
Jag är ledsen,
jag menade inte
att skratta åt detta.
Men, nu händer det!
Jag stretchar!
Jag suddar ut!
Låt oss dra ett streck
över vad som varit
och nu teckna något nytt.
Bra. Mer!
Svartare. Klottra!
Gör något totalt
oförståeligt!
Det känns roligt!
Jag böjer mig vid stafliet,
sätter en palettkniv där.
Motiv? Perspektiv? Ljus?
Jag vet inte,
jag har hört talas om det
någonstans.
Jag vill bara
måla molnen med solsken
i dina färger.
Känn det! Åh, känner du det?
Vad är det där?
Det känns som att du
tog i min arm och kittlade den,
din hand i min armhåla.
Men jag tror att jag ser det nu.
Även om du var
en av de där gröna fjärilarna,
som nu avtecknar sig i skyn
inför vår åsyn,
så skulle vi också
vara tillsammans
just så där.