Jag läser i dagboken
Min röst darrar
Jag blir aldrig klar
Jag ringer dig men du svarar inte
Jag flyger inte längre
på nätterna
Jag säger att jag ser dig som ett ljus
på den mörka himlen
Fast det är inte sant
Ingenting är sant
Men allt betyder något
Att jag bar dig över sjön
Att du föddes som tjej
Också språket lurar mig
Jag tror att jag äger det
Men lånar det bara
Allt ska lämnas tillbaka
Frågan är bara när
Du drömmer om ett imperium
Som du skapat
Men din lägenhet är inget hus
Den är lite mörk säger du
Livets blomma har jag ställt i fönstret
Jorden är fuktig
Jag har en spade för nätterna
Men bara en silvertråd
för dagarna
Varför känner jag mig ensam?
Du ringer ju då och då
Jag läser i dagboken
Min röst darrar
Allting löses upp
Runtomkring mig