det finns en morgon.
men för oss
fanns det bara kväll.
vi rörde oss alltid
eller så var du bara still.
det var alltid musik
eller oljud som blev
till musik.
det var min favoritmelodi:
en kurs som låg fast,
en horisontlinje som höll.
på mornarna
rullade vi upp fönstren.
vi rullade luften
genom våra läppar
mot varandra,
rullade ut oss i det fria.
på kvällarna
släppte du dina historier,
som om jag redan
kände till dem
utan och innan.
om din döda mor,
som om jag kände henne
och berättade vem hon var
utan att du berättat
för mig hur hon var.
du berättade
hur du kämpade det året
för att du var tonåring och kär.
du skrev en dagbok
för att hon överlät sig själv
till dig i en journal
och du gav mig en dikt
för att lämna mig själv
till någon.
aldrig säker på
om du skall lämna dig själv
till någon.
men vi hittade det
som rör sig
i tillvarons melodier
på de avdunstande mornarna
och hur mörkret
rullar över livet på kvällen
för att hålla sig till musik.