Ekarna kastar skugga över
frestande krökars del
Än blir de fara, än blir de löften
än blir de utan skäl
Kom fram, du där i dungen!
Lyssna till grenars knirrknarr, när de
vrider sig som av skratt
som om de vore redo att fånga
dig och din styva hatt
och du till flykt var tvungen

Gå ej iväg, vem skall då bli min
hågade kavaljer
skåla med mig för aftonens stjärnor
Stanna, jag därför ber
Ta lätt min hand och buga
när du så gör skall dansen stilla
lusten att svinna bort
Du är alls varken fä eller fly, vars
vingslöjor fladdrar torrt
Eller en simpel fluga

Allt som jag velat är att möta
lycksalig självklarhet
utan de finter ljusgatan röjer
om jag ej redan vet
Se, vad det då skall lysa!
Ta en lanterna, följ till vattnet
den som vill vara din
Morgonen börjar tidigt, och vi skall
vandra på kvist och pinn
aldrig allena frysa

Morgonen som du anar går i
toner av annat slag
Lämna mig inte undrande bara,
läs mina andetag
fläktas av tröstens vingar!
Ekbackens lutning gör att nästan
vådligt du faller ned
snuddar vid den som länge har väntat
vid dessa sköna träd
Hoppet som träget tvingar.



20/7 2022