Min jord, du förde med dig hudflagorna, de for som laviner genom träbyggnaden och skrapade mig naken.
En vanlig måndag.
Och dörren var skyltad - The End.
Jag var så oförberedd, hade nästan glömt.
Det yttersta lagret var fyllt av färg och blommor i pappersmaterial.
Du hade valt. Klistrat fast på de tjocka väggarna som skyddade gott från allt ont.
Inbakade etsningar som karameller fanns också, längre in, om hur vi satte vitsippor i vaser och packade skidor för att uppleva fjällvidunder.
Det var som att ingenting hade hänt.
The End. Slog till som en kanonkula.
En helt vanlig dag, kanske var det t o m tisdag.