nej, han slår henne inte 

han är mer raffinerad än så 

hur ska någon förstå 

han vill ej ha vittne 

blåmärken i själen 

ger inga synliga spår 

syns inte hur hon mår 

som frosten i tjälen 

hans ord droppar iskristaller

hon ryser av fruktan 

förmaning och tuktan 

beskylls för sprida skvaller 

nedbruten och utan kraft 

inga drömmar kvar 

ej längre den hon var 

kraft hon en gång haft 

en dag ska hon lämna allt 

det hon intalar sig jämt 

det har hon bestämt 

dock, han är ju hennes allt