Det var som tolvåring

i slutet av sextiotalet

hemma hos Sissela Kyle

på Klintegårdsvägen i Partille

som en kort kille och en lång kille

fick världen att stanna upp och lyssna

Vokalerna och konsonanterna 

ställde sig i jubelkör

Nu står han framför mig igen

bomullshår och pepparkaksögon

under en röd solblekt keps

Hållningen är anspråkslös och  majestätisk

liksom händernas kontroll över gitarren

Han sjunger en söndersliten trubadursång

så att jag hör den för första gången

Jag färdas mot solen

Jag dricker himmelsk nektar

Jag gråter inombords

Han som tände jordens låga

har förts ut på livets tunna is

Han kommer lämna oss som minne

liksom min egen mor och far

Det enda jag hör

är ljudet av tystnad