Den film jag skriver om heter helt enkelt "Joker" och den orsakade ett visst rabalder då den var helt ny på biografen. Men jag såg den i går onsdags på Fanfaren i Farsta filmen var en del i Farstas sdn satsning på aktiviteter för pensionärer. Den var helt gratis för de som orkat pallra sig dig (det var tyvärr inte särskilt många) DET kan ju vara så om det är gratis underhållning. Oaktat att filmen hade några år på nacken så anser jag att problem den aktualiserar är klassiskt tidlösa. Men det för mig överraskande var att den hade/har så många djup som den kan läsas och tolkas på
Men först till ramberättelsen, en man som drömmer om att bli en Clown arbetar i en amerikansk fiktiv storstad för ett bolag som nischat in sig på att erbjuda clowntjänster till barn. På riktigt amerikanskt manér åker han runt klädd som clown för att roa stora grupper av barn. Bekymret är att barnen inte anser att han är speciellt rolig. Och när han är ute på stan för att göra reklam för sina tjänster norpar några busungar hans reklamaffisch och springer iväg med den. Det utbryter en vild kapplöpning om denna affisch och det hela slutar med att clownen blir misshandlad och reklamaffischen tilltufsad. Han som driver stället tror inte riktigt på honom -vem skulle vilja ha en reklamaffisch för clowner men firman låter nåd gå före avsked och han får behålla sitt jobb. En medarbetare som anser att han borde ha något bättre att försvara sig med skänker honom en pistol. Joker tackar till en början nej till anbudet med motivering. -Du vet ju att jag på grund av mental ohälsa är förbjuden att inneha ett vapen. efter en kort överläggning med sig själv ändrar han dock sig. När han gör sitt jobb i en barngrupp vill det sig inte bättre än att revolvern faller ut på golvet och efter denna incident har chefens tålamod tagit helt slut och han får kicken utan vidare spisning. Clownen bor med sin åldriga mor som påstår att hon för länge sedan haft en relation med stadens starke man en karriärpolitiker som haft vett att utnyttja politiska vindarna till sin fördel och som slagit mynt av de tre mord en clownklädd man gjort i storstadens tunnelbana polisjakten är i full gång och vid något tillfälle har två detektiver ställt frågor till vår clown. Naturligtvis nekar denne och kommer med relativt godtagbara undanflykter. Och något gripande sker inte. Emellertid har hans moders eviga prat att hon i sin ungdom haft ett förhållande med den lokale politikerkändisen fått clownen att söka upp honom i dennes slottsliknande residens för att ställa ett par allvarliga frågor om hans beteende mot sin gamla kärlek dvs han åldriga mor. Ett möte sker men politikern nekar blankt och hotar med att ringa efter polis om han inte ger sig iväg Tankarna gnager i honom och till slut söker han upp det sjukhus vari modern vårdats i sin ungdom I journalerna står att hon tidigt diagnostiserats som allvarligt störd med massor av sjukliga fantasier vilka lett till att han dvs clownen vårdats av andra. Han drar då slutsatsen att det han trott på måste ha varit helt fel Han söker upp modern på hennes sjukhus och eftersom hon är åldrig och skröplig är det inte någon större svårighet att kväva henne i en av sjukhusets kuddar. Under tiden verkar det som han clownkarriär äntligen skall få lite luft under vingarna och han blir kallad till en show på tv som drivs av en tv underhållare väl där förstår vår clown att skälet han får uppträda där är att värden där har funnit någon att driva gäck med det vill säga vår clown. DENNE tar så illa vid sig så att han skjuter denne när kamerorna rullar.. Under tiden sjuder missnöjet allt mer, staden blir allt mer vild. Och när detektiverna lyckas få upp kornet på honom i t-banan får de allmänheten mot sig allt större utsträckning och ett gripande blir omöjligt men han förblir en jagad man filmen ut

Som sagt det är ramberättelsen och den stimulerar åtminstone mig till frågor som hämnd och sanning (vad det nu är) och mellanmänskliga relationer och livslögner och den lille mannens kamp mot makten eller skall man skriva övermakten.
Kort sagt den stimulerar till tankar som få amerikanska filmer gör åtminstone för mig. Och jag anser att "professionella" filmkritiker åtminstone så långt jag läst gjort ett ytligt och alldagligt arbete filmen Joker är värd ett bättre öde än att recenseras av goddagspiltar