Så var det unge Östen West
en man med god aptit
på ljuva livet som artist
och allt som hörde dit
I åratal han övade
piano, sång och tal
fann slutligt att han fullärd var
led alls inga blyghetskval

En dag i största tidningen
han satte en annons
Där stod ”Jag sjunger som en gud”
allt för att få respons
och intressenter svarade
samt frågade om pris
Han skrev ”som Körberg ungefär”
fick så jobb på detta vis

Så kom hans kväll med scendebut
på stadens äldsta hak
Applåder mötte han direkt
de dundrade i tak
Vid flygeln satte han sig ned
och bugade sig lätt
Som Liberace såg han ut
ja, hans leende var brett

Så stämde han upp sångens klang
hans röst var gäll och fin
men vad han inte själv förstod
var dock att melodin
med tjugonio verser slog
rekord i långsamhet
Publiken buntvis föll i sömn
medan direktören grät

Det snarkades som vore det
en trumorkesters verk
men Östen märkte ingenting
Han glänste i sin särk
med snören och paljetter på
och log till sångens slut
när alltför trött publiken var
för att orka ta sig ut

Nu direktören, rasande,
sprang fram på snabba ben
tog tag i Östen, kastade
artisten från sin scen
Helt utom sig han gormade
och partituret rev
Du medioker är, han skrek,
skriv nu på ditt avslutsbrev!

Men Östen lät sig inte slås
av helig ilska ned
En medijoker, påstod han,
kan bara följa med
Om Direktören kallar mig
för dynga eller lort
förblir som medijoker jag
likafullt ett säkert kort.



20/8 2022