Monika hade en vän som var så där
som en vän eller hon själv kunde vara.
Allsidig men ofta nog någon att låta sig
som 'förföras' av, god eller illa berörd av.

Plötsligt finns vännen 'inte mera'
och då är det som vaknade hon
ur en dröm hon levt i och av.
Plötsligt 'ser hon', Monika, att livet

borde tas till vara mera.
Samtidigt som det där,
vilket fått skjutas på framtiden,
nu finns 'all tid i världen' för.

Möjligen väntar 'runt hörnet',
nya upplevelser och stunder att ta del av.
Så Monika går inte ner sig fullständigt
för att ha något i vardagen stort förändrats.

Istället för att som drunkna i förebråelser,
för det hon ändå inte stort kan påverka,
gör hon sig redo att bita i nya äpplen.
Eller vad hon nu tänker sig av uppgifter.