Är det någonting som jag avskyr är det de kanske eller kanske inte omedvetna lätt översittaraktiga och nedsättande fraserna man blir inte gammal man blir äldre och i
kärlek är ålder enbart en siffra. Varje gång någon säger så ser jag för mitt inre bilden av den engelske komikern Benny Hill lyfta av hatten på en flintskallig gammal man och ge honom några klappar på skulten vilket han inte verkar gilla något vidare. Men Benny är desto gladare och försvinner snabbt till något annat.
Men helt plötsligt kände jag att åren försvunnit då en ung 30 årig liten snärta beskrev hur det var att leva och växa upp i ett politiskt system där hon i och för sig trivdes och sedan se hela hennes världsbild krossas av de politiska konjunkturerna.
Och där satt hon i Tv-fåtöljen ung med blont hår och beskrev hennes framgångar i den litterära världen.
Och här satt jag 73 år och nästan vithårig över hela kalufsen. Som jag nämnt på annat ställe så är jag en person delvis varit en brödskrivare- anställs som något helt annat men med hårdnande krav på att skriftligt kunna dokumentera vad jag gjort och dessutom skriftligt kunna dokumentera och argumentera för mina åsikter och rekommendationer...
När 30 åringar kan glädjas över stora litterära framgångar är den inte så att jag blir jätteavis. Men jag märker att tiden onekligen förrunnit eller ska jag skriva försvunnit? På jakt över den tid som försvunnit lär vara en klassiskt känd uppskattat och översatt roman klassiker Ho HO Ha