en gång var hon ordentlig och noga

men nu är allting en enda röra

över hemmet hon alltid förfoga

ingenting hon ville förstöra

ja, allting var skinande blankt

numera det liknar en rövarkula

ja, detta är alldeles sant

nu hon inte bryr sig om minsta smula 

en trötthet så alldeles mäktig 

över henne tagit makten

hon som en gång var så präktig 

nu hon slagit av på takten 

ofrivilligt hon tvingas se 

det som en gång var stolthet 

känns som ingen ide' 

tappat del av sin identitet 

men imorgon ska hon minsann 

ta sig i kragen och röja 

först bort med allt damm 

på ryggen sin böja 

sedan dammsuga och torka 

ja, detta hon måste göra

hon måste detta orka 

samvetet viskar i öra