nä, inuti bor det där barnet 

som inte vill va' stor 

som leker med garnet 

som är rädd för kor  

jag spjärna' emot allt jag kunde 

med alla de medel jag fick

men icke sa Nicke 

jag var nog en konstig prick 

jag låtsades jag var vuxen och stor 

fastän jag bara var ett barn 

jag var fast i andras klor 

jag var inte likadan 

när barnet är ledsen och gråter 

tröstar jag och kramar ömt 

hoppas att någon förlåter 

det som aldrig blev glömt 

nä, inte blir jag vuxen, ja' 

bär barnet så försiktigt 

jag sjunger tralala 

sjunga är ju viktigt 

ett barn är ju klurigt 

det ska ni veta

men också finurligt 

vad än må barnet heta