Universum susar i fönsterspringan
Natten är kall och stum
Det ekar av tystnad i mitt kranium
Skallbenet spänner av trötthet

Det som sker om hösten
kan inte mätas i sömn
På natten kryper det närmre
som en suggestiv viskning

Mörketskiftet sker oanmält
Sängarna blir till sarkofager
Ett alarm ljuder i graven
Tvingar de döda till arbete