än dröjer sommarens vindar

viskar "glöm ej mig"

tar snart ett sista farväl

höstens herre bankar på porten

frostig och bister är hans min

träden skakar av sig sista löven

marken lyser som av guld

solen strålar som aldrig förr

till vila allting går

kommer igen nästa vår

tills dess vi vänta får

över naturen vi inte rår