Det hade varit fint väder hela sommaren
förutom på skolgården under avslutningen
för då låg det regndroppar
på alla utburna gympabänkar
som de sjungande barnen skulle sitta på
medan rektorn höll tal med väl valda tänkta tankar om
hur bra året på skolan var
och hur vi som slutade nian inte skulle finnas kvar
men att framtiden framför oss skulle bli underbar

Vi bar tillbaka gympabänkarna till gympasalen
som också var platsen för avslutningsbalen
det kändes i magen med minnen från
omklädningsrummen anslutna till den där salen
Där duschstrålarna bara kom en stund i taget
och där hela fotbollslaget grupprunkade
när de förlorat mot bortalaget

Jag vet inte men jag tror rektorn ljög i talet
för jag gick från självsäker till osäker och förlorade
mina vänner en i taget
I framtiden som rektorn beskrev som underbar
gick jag från att vara barn till ett barn
som tre gånger i veckan gick till barnpsykologer

25 år senare inlagd på avtändning runkar jag i en lika kal dusch som i gympasalen
samma princip att trycka på knappen
varje gång vattnet slutar rinna
fast nu med känslan att mitt liv håller på att försvinna
med dåtiden fastetsad på min näthinna

Och så tänker jag där i duschen

Att psykinstitutioner inte är långt ifrån omklädningsrummen