slås
hårt av
kvarvarande krav
att vara vem jag en gång var

huvudsakligen
tydligen saknaden
av när "jag var jag" och inte den jag är idag

tiden
från förr
före festen
den var bäst men
jag var alltid en med resten
innan jag blev resten från efterfesten

pressen
ni kände när ni såg att jag var ledsen
jag fattar att den dödade stämningen
men
man överger inte en vän

förresten

förlåtelsen jag bad om
borde ni bett om för längesen