i handfatet tidigt på morgonen
låg lockar från ditt hår
jag hörde barbro hörberg sjunga om
kastanjeblad som paraplyer
volymen var låg

i köket stod kaffekokaren på
och spisfläktens lampa lyste över
ditt läppstift på en flaska
med aska i från igår

i min kropp en känsla
av något lovande för oss två
samtidigt spred sig en oro
som mörka moln på sommaren
när himlen nyss varit blå