i ödmjukhet jag böjer mig för livet

detta underbara, älskade

som jag fått mig till skänks

jag föddes nyfiken och glad

om än början var smärtsam

lusten att upptäcka och lära

var för mig en värdefull gåva 

världen var som en vacker saga 

att upptäcka det skrivna språket

att själv forma orden var magiskt 

men snart mörka skuggor föll 

livet färgades av verkligheten 

den var inte bara solig och ljus 

nu följde år av misstro och rädsla 

min värld hade krackelerat

min tro på det goda hade fått sig en törn 

att våga lita på andra var svårt 

men min livslusta kunde ingen ta ifrån mig 

min kärlek till livet och det fina fanns ändå kvar 

en inre kraft drev mig att inte ge upp

i ödmjukhet jag böjer mig för livet 

detta underbara, älskade 

som jag fått mig till skänks 

med glädje välkomnar jag varje ny dag 

det mörka håller jag på avstånd