Jag är galen jag är tobak mot asfalten som spottas iväg i frustration jag är salivet som rinner längs dina mungipor när du sover jag är ingenting du önskar att jag vore men jag finns jag existerar och du ser mig ändå.

Och jag rinner som pärlor över din rygg när du skriker av rädsla när du boxas mot djuren du aldrig trodde fanns. Jag är galen jag är oljud jag är odjur jag är händerna som stryper dig sakta gör ansiktet blått men vänder vid lila och skrattar i ditt öra när du ska somna.

Och du har sluta le du har slutat önska att allt blir normalt för Svensson tog sitt liv när du kokade niokaffet i din bruna kaffekokare och det finns inte längre någon som delar din fascination för Jesus det finns inte längre något att skratta åt för allt är fucking upp och ner och du gråter dig till sömns om nätterna efter att ha bett kvällsbönen om att allt ska bli som vanligt.

Så du ställer klockan på fyra för att bli ensam med dina händer men jag finns där jag smeker och jag biter när du tror det ska gå för dig och jag är kokande vatten på din hud när du vill ha kallvatten jag är häftstift på dina fingrar när du vill skriva till henne hur mycket du älskar hur mycket du ångrar hur mycket du vill att allt ska bli som förr.

Men Jesus har dött och Gud dränkte sig själv i dina försök att två händerna rena och du har tappat greppet om nutid framtid dåtid och jag är mörkret du famlar i när du letar efter självklarheten som alltid funnits där men du börjar vekna du börjar tappa hoppet och jag hånskrattar dig i ryggen när du inser att du är aldeles ensam du är övergiven in till dina hemskaste mardrömmar där larver kryper över din kropp och du blir maskföda i mina ögon.

Du hör men du ser inte längre och livet har tappat mening för det finns inget där så du vänder på bladet ut och in in och ut och du undrar vart det där ordet du hörde en dag i din ungdom tagit vägen.